Barn och mat. Mat och barn.

Idag när vi var iväg och skulle äta lunch valde vi en ganska fin restaurang. Den hade inte särskilt många bord men flertalet bordsreservationer. En griffeltavla med dagsmenyn, borden dukade med både vin- och vattenglas. Enkel men rustik & elegant på samma sätt. Menyn var fint komponerad med detaljer. När vi fått ett bord anvisat oss och satt oss till rätta visade servitrisen griffeltavlan och sa ”till den lilla har vi nuggets med pommes frites, blir det bra?” Jag höll på att sätta i halsen, men som tur var räddade hon själv situationen genom att säga ”eller så kan hon äta av er mat såklart”.

Vi har nu varit borta i nästan fyra veckor. Danmark, Tyskland, Holland, Belgien och Frankrike. De barnmenyer som presenterats på resan har bestått av hamburgare med pommes frites, nuggets med pommes frites, pannbiff (”steak haché”) med pommes frites, kycklingfilé/bröst med pommes frites eller skinka (skivad) med pommes frites. Och gärna saft till maten och glass till efterrätt.
Som jag nämnt tidigare har vi klarat oss ifrån samtliga barnmenyer. Vi har inte beställt en enda. Vi har istället vänligt frågat varje gång om vår dotter kan få en egen assiett och äta av vår mat. Hon VILL ha vår mat. Äta musslor, alger, anka, lamm, lägg, kinder och lår.
Vi gör det inte för att komma billigt undan, vi gör det för att vi reser runt i olika länder med olika matkultur och för att maten är en stor och viktig del av vår upplevelse och självklart något vi vill dela med oss av till Ella.
Ella är född med god aptit och stor nyfikenhet för mat. Redan när hon var 10 månader älskade hon Roquefortost, mumsade på skaldjur. Hon är uppvuxen på långkok, dumplings, opastöriserade ostar – mat från världens alla hörn.

Det är en skam att man inte erbjuder våra barn samma fantastiska matupplevelse som man erbjuder oss vuxna. Varför ska de äta samma rätter om och om igen, oavsett vad trakten har att erbjuda och oavsett var i landet eller världen de befinner sig? Varför, undrar jag, kan restauranger inte försöka få barn intresserade av mat genom att erbjuda barnportioner av vår vuxenmat?
Och varför ska barnen ha saft till maten och glass till efterrätt? Tycker personligen det är utomordentligt trevligt att unna sig ett glas saft eller glass när man behöver en paus någon gång eller när man kalasar lite extra.

Jag vet vad alla tänker nu som känt mig länge. Simon då. Han är ju uppvuxen på nuggets, hamburgare, korv, juice och vitt bröd. Mer eller mindre. För en sisådär elva år sedan när han var som Ella gick jag dessutom på allt om att fiberkex med dinosaurier på var nyttigt för barn. För att de står på barnmatshyllorna och inte på kakhyllorna. Man inbillar sig att någon som vet placerat dem där för att vi föräldrar behöver vägledning i vad som är bäst för våra barn. (Steget här är inte långt till Kalaspuffar men där har jag stått på mig i alla fall).
Simon hade i princip samma goda förutsättningar som Ella till god hemlagad mat. Indiska grytor, wokat, ja jag minns inte allt man åt i slutet av 90-talet men han serverades betydligt mer än färdiga köttbullar och makaroner. Men till skillnad från Ella ratade han sakta men säkert det mesta utom dåliga halvfabrikat.

Skillnaden är att Simon alltid varit tunn som en tråd, och Ella lite rund. De är födda så, helt olika.
Vart jag vill komma är att maten vi trycker i våra barn (saft, läsk, nuggets, pommes..) är en lika dålig vana för ett spinkigt barn som för ett lite tjockare. Den dåliga vanan och de spår den sätter syns sällan på utsidan. Alla år av dålig mat och dåliga vanor ligger till grunden för ditt barns framtid. Det tog ungefär 10 år för Simon att börja äta riktig mat. 12 år att börja äta grönsaker och sallad. 15 år att inse att läsk och godis inte är bra för kroppen. Jag är glad att han kommit till insikt med vad kroppen mår bäst av.

Ella får en glass någon gång ibland. Tror hon fått saft 2 gånger på hela resan (läsk har hon aldrig fått smaka). Hon äter inte godis (för hon får inte ännu för oss). Hon är gissningsvis en av få 3-åringar som äter bra riktig mat och väldigt lite annat, ändå är det hon som får blickarna på sig om hon någon gång äter något onyttigt. Bara för att hon är lite rund.
Ja livet är bra orättvist. Men jag är stolt över att vi ger henne en vettig grund och låter henne förstå att människor äter olika saker i olika delar av världen.

Mitt råd till dig? Fastna inte i fällan – ”jag är glad att hon äter NÅGOT, bättre att hon dricker saft än inget alls”. Och ”han är så smal och rör sig så mycket, det gör nog inget om han får glass två gånger om dagen hela sommaren”. Been there, done that. Det är en signal på att det är läge för förändring. Har du otur tar förändringen 10 år. Är du smart tar du tag i förändringen direkt.

Och dissar all inclusivehotellen som serverar just all den här maten på barnbufféerna – hamburgare, nuggets, pommes frites, läsk, glass. Ta med barnen ut på riktiga restauranger istället.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Barn och mat. Mat och barn.

  1. Ira Kits skriver:

    Väldigt träffsäkert och bra skrivet! 😉 Varför behandla barn som om dom vore från en annan planet och behöver specialmat? Och dessutom erbjuda välkänt dålig mat? Tycker du är mycket bra på att formulera dig Cecilia! Och uttrycker det de flesta av oss känner! 😉 Fortsätt med det! 😀

  2. Eva skriver:

    Det är synd att man (läs jag) ofta är för feg och har för dåligt tålamod att försöka få barnen att äta det man själv äter. Jag har ofta valt att laga mat som jag vet att barnen äter istället för att laga mat som vi vuxna föredrar och gillar och låta barnen äta av den. Därav har veckomenyerna varit väldigt begränsade och det blir tyvärr många spännande och goda rätter som aldrig ens tillagas och testas. Mina två äldsta döttrar har de senaste åren börjat äta lite mer varierade rätter men de trivs fortfarande fantastiskt bra på all inclusive hotell där det alltid finns mat de ”gillar”. 🙂 Den yngsta dottern är väldigt kräsen med mat men vi försöker laga lite mer nya rätter än tidigare. .
    Jag sitter och ler när jag läser dina inlägg om Ella och hur hon gillar att äta ostron och musslor. Det är häftigt! Ibland känner jag att det är synd att jag inte införde lite mer varierad kost på barnens menyer redan från när de var små. Istället gjorde jag mat som jag visste att de åt. Men som sagt, det är aldrig för sent för förändring 🙂
    Sköt om er!

  3. Ping: Känner mig som den hårdaste mamman i världen. | Den långa flykten från Sverige

  4. Ping: Våra barn förtjänar riktig mat! | Led genom exempel

  5. Ping: Ett gammalt men högaktuellt inlägg om barn och mat. | Den långa flykten från Sverige

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s