Äntligen fick jag iväg mina synpunkter!
”Hej ni som planerar och bestämmer.
Det pratas ofta om att Hammarby Sjöstad byggdes för en annan målgrupp än den som faktiskt valde att flytta hit. Eller pratas förresten, det är snarare så att alla problem som är – för får förskoleplatser, för få skolor, för få stora lägenheter, för få idrottshallar och inga fotbollsplaner – skylls på att man ”trodde” att det var vuxna med utflugna barn som skulle flytta in i sjöstaden när det byggdes. Dock är det många år sedan man första gången konstaterade att det faktiskt var barnfamiljer som flyttade hit. Konstigt nog fortsätter man förvånas över att det fortfarande bor barnfamiljer här.
Mycket har absolut gjorts – fler förskoleplatser har tagits fram, liksom en grundskola till. Efter många års kamp lyckades man få Sjöstadsskolan att öppna sin idrottshall för föreningar och aktiviteter så att sjöstadsbarnen kan få aktivera sig och bli del av lagsporter och föreningsliv, en bra erfarenhet, om inte nödvändighet, inför livet. Barn från sjöstadens olika skolor och förskolor kan mötas på ny mark och genom gemensamma intressen. En självklarhet i kommuner och stadsdelar där man planerade för barnfamiljer.
Det har gått många år nu sedan man konstaterade att den tänkta målgruppen för sjöstaden blev något helt annat. Ändå har vi långt kvar till att bli det barnvänliga område som vi borde vara, med tanke på hur många barn som bor här 2017.
För ett antal år sedan lämnade jag ett medborgarförslag om en liten skridskobana i Luma. Jag saknade möjligheten för små barn att lära sig åka skridskor utan att det skulle innebära packa bilen eller ta bussen till en skridskobana, så där så att barnen lagom tills man kom fram redan skulle ha tröttnat. Jag såg framför mig min barndom i Vasastan där man tog skridskorna över axeln och gick till en spolad bana i en park. Lättillgängligheten.
Mitt medborgarförslag togs emot med entusiasm, inte minst för att man i Södermalms stadsdelsnämnd gärna vill att möjligheterna till fysisk aktivitet för sjöstadsbarnen ska vara lättillgängliga och man vill uppmuntra till rörelse och aktiv fritid. Skridskobanan blev av och har trots dåliga vintrar byggts upp i Luma. I år blir fjärde vintern den kommer upp. Tänk vad ett medborgarförslag kan göra!
Vissa saker anser jag inte hör hemma bland medborgarförslag, t.ex. frågan om trafiksäkerhet.
Om man är mån om att barnen ska röra på sig och må bra så borde Hammarby sjöstad kunna anstränga sig mer. Trots att man resonerade att många inte skulle ha bil här så har många det, och det skjutsas till skolor mer än vad som skulle behövas. När våra barn fyller 8 år får de inte längre cykla på trottoarerna, men vem törs släppa ut en 8-åring i cykelkörfälten med alla dessa dubbelparkerade bilar?
Vi har trots allt bilar, bussar och tvärbana och vi har mycket cyklister. Många barn som cyklar eller går till skolan i sällskap av sina föräldrar. När våra barn är i åldern att börja gå själva (till skola, träning eller Ica) så kan man snabbt konstatera att gemensamt för oss föräldrar är att vi inte känner oss trygga med att släppa våra barn. Vår stadsdel är långt ifrån så trafiksäker som den borde vara.
Jag tycker att det är på tiden att staden tar sitt ansvar och gör denna barntäta stadsdel mer säker för barn att gå och cykla i.
Tyvärr möter jag inget gensvar när jag försökt lyfta frågan till Trafikkontoret.
Under hösten har jag till Trafikkontoret lyft följande:
Som boende på Redargatan (Mårtensdal) har vi fram till nyligen haft ett övergångsställe över Hammarby allé, rakt ner mot Sjöfartsgatan. Vi har använt det flitigt, ja i princip alltid när man ska ner mot kvarteren som ligger mot kanalen. Bra sikt åt alla håll.
I samband med att tvärbanan nu under hösten fick ett vändspår vid Mårtensdal så togs övergångsstället bort, på båda sidor av spåren.
Konsekvensen av detta?
1. Vi måste gå till Heliosgatan för ett okej övergångsställe över Hammarby allé.
2. Bilarna på Hammarby allé kör i högre hastighet, övergångsstället höll trots allt farten nere på denna delen av allén .
3. Vi är hänvisade att välja den trafikosäkra korsningen Textilgatan/Hammarby allé, och låta våra barn bli nästan vuxna innan de får gå själva till Ica .
När jag ställde frågan till Trafikkontoret om ”vårt” övergångsställe vid Redargatan svarade de att det beslutats redan 2009 att övergångsstället skulle bort. Intressant eftersom husen på Redargatan byggdes 2009. Hur som helst, man svarade mig att det var SL som ville ha bort det och att det är SL som äger frågan.
OM man nu vetat i 8 år att övergångsstället skulle bort, så har man ju haft många år på sig (oavsett SL eller Stockholm Stad) att se över de alternativa övergångsställena och eventuella åtgärder. Exempelvis Textilgatan som är det som känns mest angeläget, eftersom det är åt det hållet mataffären ligger och åt det hållet som station för tvärbana och buss ligger.
Jag får besked om att inga åtgärder är planerade för att öka trafiksäkerheten i korsningen. Den här typen av frågor måste väl diskuteras gemensamt mellan SL och Stockholm Stad, eller?
Jag undrar hur man tänkte. Trafiken i korsningen har ju ökat markant senaste åren. Dels har vi tung byggtrafik som kör till Fredriksdal, dels har vi SLs nya bussgarage där numera buss efter buss som ej är ”i trafik” kör in och ut. Det är rejäla fordon som passerar korsningen Textilgatan/Hammarby allé (jag tycker förresten inte de har där att göra utan borde kunna använda rondellen uppe vid bron).
Så hur tänker man när vi som bor här ska lära våra barn att gå ärenden till mataffären? Eller ta bussen till en skola på söder? Ska det vara med livet som insats eller ska vi curla dem, inte låta dem gå själva förrän de är tonåringar?
Jag vet att Stockholm jobbar med s.k. ”säkra skolvägar”, och vi kommer till det snart. I en barnrik stadsdel som Hammarby Sjöstad borde det finnas ett trafiksäkerhetstänk rakt igenom, även för att kunna ta sig till mataffären, teaterlektionen eller handbollsträningen.
När det gäller ”säkra skolvägar” finns också mycket kvar att göra.
Många uppmuntrar till Tyck till-appen men ju mer jag använder den desto mer frustrerad blir jag. Det är envägskommunikation och det kan ta evigheter innan man får återkoppling. Framför allt får jag känslan av att ingen tar ett helhetsansvar. Oj vilken förbättringspotential det finns i denna!
En annan fråga som jag lyft kring detta:
I min kommunikation med Trafikkontoret i september visade jag, i både text och bild/film, hur det ser ut för ett barn att ta sig från vårt hem på Redargatan till min dotters skola (Sjöstadsskolan). För det första saknas ”stolpen” vid gång- och cykelbanan vilket innebär att bilar kan köra rakt upp på den. Det har också hänt mig ett par gånger genom åren, då stolpar saknats på andra delar av Heliosgången, att bilar (!) genat från Pysslingen till Textilgatan när det varit kö på Hammarby allé. En riktig katastrof för ett barn att möta en bil på en gång- och cykelbana.
Stolparna som sagt, som ska hindra bilar från att köra där, undrar hur många gånger jag felanmält dem!
Sedan träd och buskar som skymmer sikten. De är placerade så att man inte ser om det kommer en cyklist i full fart på cykelbanan. Denna måste man korsa för att komma över till gångbanan, hur tänkte man där? Varför ser Stockholm stad inte sådan här feedback som positiv? Tänk vad bra att ha boende som berättar när saker inte fungerar, eller om ett träd kanske borde flyttas eller beskäras för trafiksäkerhetens skull? Det är ju så mycket vunnet med de boendes engagemang!
Den här sträckan, där många, många barn går till skolan, är förstås också en byggarbetsplats, som sig bör i Hammarby sjöstad. Byggen har jag all respekt för, vi bor i en stadsdel som fortfarande inte är färdigbyggd. Men byggen tar tid och ändå hanteras trafikfrågorna kring dessa byggen som att det är ”tillfälligt”. Tillfälligt här är inte veckor, utan månader och år.
Det måste vara stadens ansvar att det finns en bra lösning även när den är tillfällig. Från att ha varit en separerad gång- och cykelbana så blir den efter Heliosgatan omärkt fram till skolan och även efter det. Där ska barn, vuxna med barnvagnar, cyklande småbarn och tokstressade cyklister samsas, utan markeringar i marken. Och där någonstans ska vi ta oss över för att komma in på vår skolgård.
Jag tog ovanstående punkter till trafikplaneringen på Trafikkontoret, Stockholm Stad. Efter lång tystnad fick jag besked om att mitt ärende skickats vidare till Trafikförvaltningen. Trafikförvaltningen är alltså SL. När jag ringde Trafikkontoret för någon vecka sedan och frågade hur det gick med mina frågor så sa de att ärendet var avslutat, det om stolpar, skymd sikt och markerad cykelbana. Allt utom det om övergångsstället och trafiksäkerheten vid Textilgatan som då lämnats till SL.
Om någon förstår logiken så berätta gärna för mig. Hur kan något avslutas som man inte ens fått svar på?
Nej det finns otroligt mycket att göra. Små saker som gör stor skillnad för hur vi känner när vi ska låta våra barn bli ”stora” och våga släppa dem i Stockholms barnrikaste område. Stockholm Stad behöver säkert bara fråga ett gäng föräldrar i Luma, Sickla kaj och Sickla Udde så får de konkreta tips på vad de skulle kunna göra för att öka trafiksäkerheten. Många åtgärder är säkert enkla.
Jag tror på att låta de boende komma med feedback. Det blir ett samspel mellan oss boende och dem som trafikplanerar. Hur mycket enklarekan det bli?
Just jag råkar bo i Mårtensdal, och därför är mitt engagemang störst här, men jag vet att samma frågor ställs bland föräldrar i andra delar av sjöstaden.
Så när jag nu tar mig tid att formulera detta så vill jag ändå poängtera att det gäller hela Hammarby sjöstad, mer eller mindre.
Ser fram emot ett större engagemang från Stockholm Stad och Trafikkontoret kring dessa frågor.
Vänligen
Cecilia Taillefer Odenholm
Boende i Hammarby Sjöstad sedan 2006.”
Jag funderar på hur det är att vara lärare idag. Att se barnen skriva och stava fel men inte göra något åt det, var finns yrkesstoltheten? Att veta hur vårt svenska alfabet ser ut, hur bokstäverna formas, att skriva så att andra kan läsa våra ord och meningar, att stava rätt, är inte det grunden i svenska språket?
Den långa flykten från Sverige 